Viveca Ohlén debuterar vid femtiosex års ålder med sin självbiografi "Motströms" som i högsta grad refererar till bokens titel. I historien får vi följa henne och den trettiofem år äldre Hans kärlekshistoria från deras första hemliga möten till....... dramatiken tilltar, kampen hårdnar, omgivningen rasar, moralens väktare slår vilt omkring sig. Vad vet man om andras kärleksrelationer, livslögner, förräderi, svartsjuka, kärlekstrassel, otrohet, lycka och olycka?  

Stina Lundberg Dabrowski recenserar Motströms med orden: "Kärlekens kraft upphör inte att fascinera."

Ur innehållet: Hans visade mig hur vi genom att lägga oss med våra huvuden mot varandra kunde använda varandras axlar som huvudkuddar. Fullständigt genialiskt låg vi bekvämt båda två på en smal bänk mitt i natten och tittade upp mot stjärnhimlen.

Vid några tillfällen då jag inte hann ut, satt jag panikslagen under källartrappan. Jag satt absolut blickstilla i flera timmar. Ingen skulle få upptäcka mig. Hjärtat bultade så jag trodde det skulle höras. När Hans och hans hustru gått och lagt sig kunde jag dödstyst smita ut källarvägen.

Allteftersom tiden gick ökade mina krav. Detta var omöjligt när man träffade en gift stadgad familjefar. Och fullständigt otänkbart om han var trettiofem år äldre. Vår lust till livet och varandra struntade fullständigt i hur gamla vi var. Vi har inte bara vår hemliga kärlek. Vi har också en annan hotfull parameter. Tiden. Den kan vi inte göra något åt. Du är trettiofem år äldre än jag. Och tiden tickar. Ska vi ha en chans att få ett liv, några år tillsammans så måste det obönhörligen börja snart….. hur ska det gå?